Tankar blir till ord.

Det finns alltid något man vill ändra på
Det finns alltid något man kan göra bättre
Jag vill gå framåt, gå vidare, inte stå och trampa
Jag vill trivas, skratta och vara lycklig varje dag!

Att känna sig älskad och sedd likaså att älska och se är otroligt viktigt i ett förhållande.
Tappar man förmågan att prata med varandra mister man nog kärleken oxå.

Man kan ju älska på olika sätt, ni som älskat i en herrans massa år hur vet ni att ni verkligen älskar?
Jag vill veta varje dag, känna kärlek varje dag, känna samhörighet, pirr i magen, gemenskap.
Jag vill att någon mer än jag ska bry sig om vad det är för middag, om blöjorna är slut och att det behöver damsugas. Samtidigt bry sig om mig och barnen förstås.

Jag är även en matrialist... Saker, shopping och allt som kostar pengar gör mig glad.
Så om man lixom inte orkar diska och bry sig så går det även bra om jag får någon pryl som en undanmanöver ;)

Jag känner att jag älskar. Kärleken är förändrad, mer respektfull och inte lika spännande.
Jag vill ha spännande oxå... Jag vill ha allt! Kan man inte få det eller?
Kanske kommer det spännande sen, när barnen inte är så små?

Tror inte att det finns någon som kan älska mig som Björn. Han är nog bäst i världen på det.
Tror inte heller att jag kan älska någon som jag älskar honom. Kan inte tänka mig att jag skulle "stå ut" med någon annan så här länge och under dessa förhållanden..

Ska erkänna att jag haft/har en riktig down-period, känner lixom... (svårt att hitta ord) "rynk rynk på näsan" inför kärleken.
Och att jag blev gravid gjorde det inte bättre. Plus en massa andra grejer som är Björns business och dom törs jag inte skriva om här...
Jag vet vad jag vill om det blir på mitt sätt. Men eftersom det inte verkar bli det så undrar jag, är det dax att ge upp? Eller fortsätta kämpa? Eller gilla läget och finna sig i det?

I förrgår fällde jag en tår (i smyg) för att jag inte fick sola solarium...
Jag är lite känslig just nu.
Extrem trötthet blandat med otillräcklighetskänslor.
Jag ska iaf köpa ett par nya bröst nästa år.
Inte för att det hade något med det här att göra men nu vet ni.

Vi strider i motgång just nu,
förkylningar, kollik, magsjuka, skitvagnen och saker som kostar massa pengar bara avlöser varandra.
Tack fan och gud för min fina familj som ställer upp.
Även om jag är en surfitta ibland och inte alls visar er så mycket kärlek ni förtjänar!

Nu måste jag suga ut snorkusar på Mickilina så hon kan andas normalt.
Leve Pastan!
Peace Love