Jag är en härlig och ganska ärlig människa.
Ljuga kan jag helt underbart bra men gör det bara när det är som nödvändigast.
Jag älskar förälskelser. Blir rent utav olycklig om inte den totala sväva på moln känslan inte alltid infinner sig.
Jag blir impulsivt förälskad i pleti och kleti.
Kan vara en tröja. Ett smycke. En drink. En människa.
Såklart tror jag på kärlek vid första ögonkastet.
Evig kärlek däremot, njaaa. Upp till bevis.
Jag kan nog upplevas som en aning förvirrad och blommig. Som en virrvelvind. Och om jag visar min absolut bästa sida så är jag alltid glad och rolig.
Personligen anser jag mig själv vara lättsam, klok, livfull, en aning synisk, ganska optimistisk och impulsiv.
Jag ogillar negativa, långsamma, olivliga människor. Trots det lever jag med en.
Även ytliga, skrytiga, inställsamma, över-hjälpsamma och fega går bort.
Jag är ingen jordnära människa, jag svävar bland molnen.
Särskilt allmänbildad är jag inte heller. Egentligen kan jag inte så mycket om något, ingen specialitet.
Jo kärlek.
Choklad, åka bil i mörkret under tystnad, rödvin, levande ljus, vattenmelon, blommor (inte krukväxter), muffins, fluffiga pastelliga fina saker, allt i regnbågensfärger, mat och en sandstrand... Åh vad jag gillar de!
Min syn på livet är lätt. Allt löser sig.
Om jag var ett skepp skulle jag segla i väg i vindens fart tills jag lyfte från ytan och flög iväg upp i det blå.
Björn är mitt ankare som ser till att jag kroppsligen stannar där jag änså länge hör hemma, i verkligheten, på jorden.
Mina mindre bra sidor som gör sig påminda ibland, dock inte lika ofta som förr, är mitt temprament och mina vredes utbrott.
Fy bubblan vad arg jag kan bli. Tyvärr är jag fruktansvärt ful i munnen oxå.
När jag går över gatan så tittar jag mig inte om.
Jag har problem med närhet, jag känner mig instängd när det blir för mycket kroppslig närhet.
För dom jag älskar på riktigt så känner jag stor sympati, omhändertagande och ödmjukhet.
Även kan dom jag älskar mest väcka den största irritationen och stressen hos mig.
Som mamma är jag inte särskilt lekfull, fy fan va jag tycker att det är tråkigt att leka. Och det har jag stora skuldkänslor för.
Men däremot älskar jag att dansa, sjunga, läsa, måla, bada, pyssla och sova med mina barn.
Det är nog inte så lätt att ha mig som mamma, ena dagen har jag världens bästa tålamod, höjer inte rösten en enda gång. Andra dagar är det helt tvärt om.
Men en sak är säker, varje dag, jag älskar mina barn över allt annat!
Nu har vi skrapat lite på ytan, vill du veta mer så kan ju en idé vara att läsa bloggen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar