Fan tänk om jag är flata, undertryckta känslor som ligger där innerst inne lixom...
............ funderingar tyst i mitt huvud.........
Ne fan heller, inte jag, äckligt ju (om det rör mig, sen om andra är det är gör det inget)
Så slutatde min tankegång igår kväll innan jag skulle somna. Den började med funderingar om vänner...
Jag kom fram till att jag har inga "riktiga, riktiga" vänner, ni vet sånna som ringer när det hänt nått nytt, när dom ska träffas, gå ut, grilla, fika osv.
Tro inte att jag inte uppskattar dom vänner jag har, de gör jag, NI ÄR BÄST!
Kanske ingen har sånna vänner men det känns som att alla är så "bundis".
Jag har ju mina "nya" vänner, dom flesta har ju barn, dom/ni känner varandra sedan innan och är redan tajta. Det är svårt att fläta in sig i en fläta som redan än flätad...
Och så har jag ju mina "oldies", dom flesta typ ingen av dom/er har ju barn, svårt eller rättare sagt omöjligt för mig att anpassa mig efter dom och sjukt tråkigt för dom att anpassa sig efter mig, därför blir det inte att man träffas så ofta.
Hur som haver det var mina tankar som slutade med flata funderingar... Dock avfärdades dom lika fort igen, haha :)
I stick to Björnen of the beast ;)
GINA: Jag kan inte kommentera på din blogg eller vara inne på den mer än 5 sek :( Det är inte din bloggs fel utan vårat internet skulle jag gissa på...
4 kommentarer:
Finns fler som känner sådär ang vänner, svårt att hitta tiden när både en själv och vännerna har barn, och sjukt svårt med dom som inte har barn, en sk vän var hemma i östersund en hel vecka över yran utan att ens höra av sig så ibland undrar man. Jag skulle vilja ha en sjukt bra vän som inte har några barn som man pratade med varje dag och som skulle ha tid för mig och barnen =)
du tog orden ur min mun, förutom flatan delen då haha
jag är så less på människor som bara umgås eller hör av sig när deras sambo inte är hemma typ, jag förstår att man hellre umgås med sin käraste men att bara höra av sig för att man inte vill vara själv och sen strunta i sina vänner när de är enade igen..usch kan göra mig så sjukt förbannad.
Så där känner nog alla någon gång. Jag umgås inte med någon av mina "barndomsvänner", och en bekant till mig tyckte det var trist för mig. Men det tycker jag inte det är, har man inget gemensamt är det väl ingen mening att umgås, eller? Man behöver nog inte så många kompisar/vänner heller, bara nån eller några stycken som är på riktigt...
:)
Vad ledsen jag blir att du känner så:( Men samtidigt kan jag förstå dina känslor med. Men jag hoppas att du vet vart jag står och mig kan du alltid ringa om du vill fika, skvallra eller bara ha någon att dela alla dina tankar med. Älskar dig sis. Puss
Skicka en kommentar