Mickilinas Förlossning.

Kl är här 10.22... Nu är vi på väg till förlossningen efter en ganska trevlig morgon hemma.
Man skulle kunna kalla det en drömstart på förlossningen.
Ni vet småvärkar hemma, en dusch, vick vick på rumpan, känns som man hänger med i det som händer.
Jag bäddade sängen och plockade lite... Packade Maltes väska och pussade han hejdå.
Björn körde iväg honom till Pia vid 10.

Så här startade det:
Vaknade av en ond sammandragning kl 5 första gången...
Efter några värkar till slog det mig att det kanske var riktiga värkar, Yey!
Gick på toan, det kom slem och lite blod.
Gick och la mig på soffan, försökte sova lite till. Det gick bra.
Vaknade vid 8 igen. Klockade värkarna. 10 minuter mellan.
Luuungt tänkte jag.
Klev upp, gick på toa. Då började dom komma tätare.
5 minuter mellan, dom var 1-2 minut långa.
Väckte Björn kl 9.
Ringde Pia och fixade barnvakt.
Ringde förlossningen, var välkommen dit så fort jag ville.
9.30 så flummade Björn fortfarande omkring och fattade ingenting.
Malte hade pyjamas och var helt ofärdig.
Med lite panik i rösten fick jag fram till Björn att nu får du göra Malte klar, för du måste åka med honom nu...
Björn la på ett kol och fixade sin uppgift galant :)
Jag gick och duschade, va tvungen att tvätta håret.


Kl är här 11.16, vi har just kommit in på förlossningen.
Vikt 81.55 kg.
Bf+6.
Öppen 2,5-3 cm.
Gör inte så jätte ont, jag överlever.

11.18... det gör ont i benen. Aj aj aj.
Klockan 12 är jag öppen 4 cm. Går och duschar, får inte till temperaturen på vattnet, det var fan kokhett. Så det blev en ganska kort dusch.

Minns att jag tänkte, Jaha, det kommer inte komma någon bebis innan Maltes födelsetid kl 14. Men innan 18 borde hon va här. (Ha ha där fick jag va)

Klockan 13 är jag öppen 5 cm, sakta men säkert går det framåt... Bm erbjuder sig ta hål på hinnan, jag tackar förstås ja!
13.15 ringer Pia, vi har glömt att lämna hemma-nyckeln så dom tar sig inte in.
Björn springer ner med nyckeln. Under den tiden tilltar värkarna rejält.

Fy faaan va ont det gör..
Har aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig denna smärta, jag står brevid sängen och typ skriker av smärta.
Björn frågar lite försiktigt om jag känner skillnad mellan vanliga värkar och kryst värkar... Vet inte! blir mitt svar...
Bm frågar hur det går... Vet inte! blir mitt svar.
Hon frågar om jag vill ha någon smärtlindring, kanske lustgas... Vet inte! blir mitt svar.
Alla frågor som ställs får svaret Vet inte! Det gör ont i benen. Det gör ont hela tiden.
Jag gråter.

Bm säger åt mig att lägga mig ner...
Jag tror jag dör av smärta.
Ber henne inte allt för trevligt att ta bort ctg:n som jag har runt magen.
Skriker att det gör ont och att det här inte går.
Jag gråter.
Hon ber Björn ringa på klockan.
Några fler kommer in i rummet, jag uppfattar inte alls vad som händer eller hur många som är i rummet.
Har aldrig aldrig haft så ont.
Öppen 8 cm.
Någon försöker få kontakt med mig, säger att jag måste andas. Inte krysta. Akta rumpan.
Björn har berättat efteråt att tillslut sa dom att -låt henne krysta, det går inte att stoppa.
Det var 2 barnmorskor och 2 sköterskor inne på rummet.

Det gjorde så ont i benen.
Inte så mycket i magen.
Och mellan benen.
Jag hade inga värkar, utan det gjorde ont hela tiden. Ingen början, inget slut.
Ett fruktansvärt tryck nedåt.
Kroppen fixade inte att ha henne kvar utan såg till att jag började krysta när jag inte ens var öppen helt...
Som tur var sprack jag inget och allt gick ju bra.
13.50 föddes hon.
Inte så många kryst men Ulla knulla vad jävla ont det gjorde!

Plopp sa det så låg hon på min mage... Ganska stor och ganska lik sin bror.

Jag grät av lättnad när hon väl kommit ut.
Den här gången kände jag, Aldrig mer, verkligen aldrig mer.
Med Malte så tyckte jag det var en häftig och helt underbar upplevelse att föda barn.
Dock inte servicen av personalen och det bemötande jag fick. Vilket var helt fantastiskt denna gång. Kanon bra personal.


Oh fy fan va ljust och kallt...
Stoppa tillbax mig!!

Björn får klippa livets sträng :)

Uppvisande av den förra bostaden... Goodbye!

Suger en lång stund innan hon blir vägd och mätt.

Älskade älskade trollunge, välkommen ut till oss.

En underbar liten Mickilina Sol.

4080 gr. 52 cm lång.

Föddes 29 september, kl. 13.50.

Bf+6.

Myser hos en glad pappa :)

Första mötet med bästa storebror blev samma dag vid sju tiden.

Även mommi hann hit och snusa lite. Ute i korridoren förstås.

Första natten spenderar jag och hon på BB, helt själva.

Blev inte så mycket sömn. Inte jätte mycket gråt heller. Mest myspys.

Känns helt overkligt att jag nu har 2 barn. Här ligger jag med mitt alldeles nya. Oh snälla, snälla va ett "snällt" barn som inte skriker.

Dagen efter kom Malte och Björn vid 10 tiden, vi fick åka hem efter lite läkar kontroller vid 12.

Väl hemma så blir jag jätte sjuk.

Malte har jätte mycket hosta.

Men vi får det att funka

Tillsammans.

Nu, nästan 3 veckor senare, är vi friskare, allihopa.

Lyckliga.

Jag är trött.

Mickilina vill mer än gärna äta och snutta hela tiden mellan 20-01.

Då brukar hon somna på mitt bröst. Det gör ont i min rygg av att sova halvsittandes.

Som sagt jag är trött och min kropp är slut.

Mina barn är det vackraste och bästa som finns.

Kan man älska mer?